Professorn i pyjamas och zoomvinkelstrategen

Klockan är snart nio. Jag har ännu inte tagit ansvar för min dag. Jag har endast klivit upp, just öppnat mina blå. Mötet börjar om tio minuter. Jag är fortfarande naken. Jag är privat. Jag går ner i köket. Mötet börjar snart.

Jag skyndar mig till jobbet fast jag redan är där. Jag menar- jag är här.

Jag börjar koppla upp mig, och ber snabbt en bön om att datorn inte ska krångla. Jag har två minuter. Zoom vill öppna i ett nytt fönster. Jag har glömt att stänga dörren om mitt tidigare liv. Jag kryssar ner och börjar om. En minut. Jag väljer tröjan och borstar tänderna sen.

God morgon, är det någon som vill säga något?

Ingen vill säga någonting.

Amen dåså hörrni, vi hörs igen imorrn!

Klickar ner alla fönster, missar ingenting. Zoom vill försäkra mig om att jag verkligen vill lämna mötet. Jag hör hur någon försöker haffa någon annan innan den försvinner ut och in i sin värld igen. En sekund. Jag är privat. Jag är här.

Nästa möte börjar om en halvtimma. Jag hinner allt. Jag ber igen. Den här gången min riktiga bön. Jag planerar min dag, rostar en macka, kollar mailen, surfar lite och funderar på om jag hinner tvätta idag. Det gör jag inte, men jag hinner ta på mig läppstift.

Jag håller duschslangen i högerhanden. Det är nog därför som den inte är lika ren som den vänstra. Jag undrar om det är fler som har tänkt på det.

Jag kopplar upp mig på nästa möte. Där sitter en professor i pyjamas. Vi inventerar och diskuterar implementerandet av verksamhetsutvecklande strategier. Lade du just märke till mitt språk? Jag är där nu.

Jag tar en sipp av mitt hemmabryggda kaffe. Professorn i pyjamas tar en sipp av sitt. Jag lyckas notera några titlar i bokhyllan bakom, trots att min offentligt upphandlade dataskärm endast erbjuder bild av rimlig kvalitét.

Vad äter du?

Jag blir plötsligt privat.

Jag sitter i mitt rum som innehåller varenda liten pryl jag äger. Kunskapen är mitt kapital. Hur skryter man med ett välfyllt Kindlebibliotek? Borde jag ha kavaj? Jag kunde åtminstone ha borstat håret. Förresten tror jag inte att Gud är en gubbe som sitter på ett moln i himlen. Då skulle Gud kunna vara en smörgåsätande professor i pyjamas på Onedrive.

Jag hör dig inte.

Hör du mig nu?

Jag försöker logga ut och in igen.

Det är något störande ljud.

Vänta, jag ska bara…

Det kanske är uppkopplingen.

Är det bättre nu?

Kanske. Jag vet inte.

Det funkade igår.

Du laggar.

Hör du mig nu?

Jag hör dig, men jag kan inte se dig.

Hallå, är du där?

Vi befinner oss i ett rum som inte finns. Vi är bilder i ett ingenting. Mina medmänniskor är små ansikten på en skärm. De finns egentligen i sina hem, på sina olika platser, sittande i olika ställningar, ätande sin olika mat. De kelar med sina djur och pratar med sina barn. De lämnar disken i diskhon och går på toa fast jag sitter precis där. De har sina liv men är blott föreställningar i mitt. Kan jag vara hundraprocentigt säker på att vi verkligen finns?

Platsen är neutral. Mina tekniska kunskaper placerar mig i en ordning. Professorn glömmer unmutea sig. Chefen har förvandlat sig själv till en potatis och vet inte hur man gör för att ändra tillbaka. Någon sitter tyst och kameran är avstängd. Är du där? Kan du något? Status kastas omkull. Bekvämlighetszoner finns inte och strukturer faller, nya arenor skapas och personer träder fram. Vad gör jag med vårt gemensamma rum när jag arbetar hemifrån mitt? Tar jag med mig mitt innersta privata hjärta; och ser jag dig där du sitter och sliter med ditt?

Plötsligt får jag följa med mina kollegor hem. Det är MTVcribs i Rissne. Vilken jävla utsikt från balkongen. Va?! Har du balkong?! Åh vad härligt det ser ut. Vad äter du? Åh! Jag vill också ha glass. Vad är det där?

Jag ser den opolerade sanningen. Jag blir en webkameraanpassad heminredningsspecialist och zoomvinkelstrategiker. Jag behöver ingen totalförändring. Jag behöver bara en överkropp och en hyfsat ren tröja.

Jag ser dig.

Du ser mig.

Vad bra.

Hör du mig?

Ja, hör du mig?

Jag hör dig jättebra.

Bra.

Fast nu försvann du.

Hallå?

Hallå?

Hör du mig nu?

Nu hör jag dig igen.

Bra.

Bra.

Gud.

Fan.

Jag hittar inte molnet.

Det ligger i menyn till vänster.

Ursäkta mig kyparen, jag har kollat på menyn och skulle vilja ha den där upplysningen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *